Förekomst
I Sverige förekommer fäbroms (Tabanus bovinus) och stor hästbroms (Tabanus sudeticus) endast under sommarhalvåret. I varmare länder kan de finnas större delen av året.
-
Fäbroms: vanligast i maj–juni
-
Stor hästbroms: vanligast från juni till augusti
Bromsarna är enbart aktiva dagtid och nästan uteslutande under varma, soliga och vindstilla dagar.
Föda
Vuxna fäbromsar och hästbromsar lever huvudsakligen av nektar, men honorna behöver blod för att kunna utveckla ägg. Därför biter de människor och djur.
-
Blod sugs normalt från levande värdar
-
I sällsynta fall har hästbromsar observerats på kadaver
-
Stor hästbroms angriper främst hästar, ponnyer och rådjur
-
Fäbroms föredrar nötkreatur
-
Båda arterna biter även människor och andra däggdjur
Bekämpning
Det finns i praktiken inga effektiva metoder för att bekämpa bromsar. Inga kemiska eller biologiska bekämpningsmedel är utvecklade för allmänt bruk.
Det enda realistiska alternativet är att undvika bett, främst genom användning av effektiva myggmedel. Det finns forskningsbaserade fällor, men dessa är inte praktiskt användbara i vardagen.
Undvik bett från fäbroms och hästbroms
Det bästa sättet att minska risken för bett är att:
-
Applicera effektiva myggmedel på hud och kläder
-
Undvika öppna, soliga betesmarker mitt på dagen vid varmt väder
-
Söka skugga – bromsar undviker svala och skuggiga miljöer
Myggmedel är främst utvecklade mot mygg, men de flesta har även viss avskräckande effekt på bromsar.
Behandling av bromsbett
Bromsar sticker inte – de biter. De har mycket skarpa mundelar som skär upp ett trekantigt sår i huden. Saliven innehåller antikoagulerande ämnen som förhindrar att blodet koagulerar.
Behandling av bett från fäbroms eller hästbroms sker genom att:
-
Rengöra bettet noggrant
-
Applicera lindrande och klådstillande medel
Vid kraftiga reaktioner, såsom:
-
stora svullnader
-
vätskande sår
-
tilltagande smärta
bör läkare kontaktas.
Fäbroms eller hästbroms?
Den stora hästbromsen (Tabanus sudeticus) är Sveriges största bromsart och blir normalt omkring 2,5 cm lång.
Fäbromsen (Tabanus bovinus) är något mindre, vanligtvis 2,0–2,5 cm, och är därmed den näst största arten.
Arterna förväxlas ofta eftersom de är mycket lika. Några tydliga skillnader är:
Fäbroms (Tabanus bovinus)
-
Brunaktig färg
-
Något mindre än hästbromsen
-
Kroppen har brunröda band med ljusbruna eller grå trianglar längs ryggen
-
Trianglarna når nästan fram till nästa band
Stor hästbroms (Tabanus sudeticus)
-
Mörk (ofta svart) med gula inslag
-
Något större och kraftigare
-
Mörka eller svarta band med små gula trianglar längs ryggen
-
Trianglarna når inte fram till nästa band
Ytterligare skillnader finns bland annat i antennernas färg och bukens bandning.
Ägg och larver
Stor hästbroms lägger sina ägg i sumpiga och fuktiga områden, men kunskapen om ägg och larver är begränsad.
Detsamma gäller fäbroms, där vissa forskare menar att larverna lever i strandnära miljöer, exempelvis vid sjöar och vattendrag.
Andra kännetecken
-
Ljud: Hästbromsar brummar tydligt under flygning men blir tysta precis innan landning
-
Hästar: Bett kan orsaka kraftiga lokala reaktioner, inklusive stora svullnader
-
Flygförmåga: Båda arterna är snabba, uthålliga och mycket svårfångade
-
Skugga: Undviker svala och skuggiga platser
-
Hanar: Dricker inte blod och håller sig ofta i skogsområden där de är territoriella
Fäbroms och stor hästbroms är därför inte bara smärtsamma utan också svåra att undvika helt under varma sommardagar.