Bromsar (Tabanidae)

av

Förekomst

Det finns cirka 35–40 arter av bromsar i Sverige. Gemensamt för dem alla är att de endast är aktiva under sommarhalvåret. Bromsar ses nästan uteslutande dagtid, främst under varma, soliga och vindstilla dagar.

De förekommer ofta i närheten av:

  • Betesmarker

  • Skogsbryn

  • Sjöar, våtmarker och vattendrag

Föda

Alla vuxna bromsar livnär sig på nektar och växtsaft, men honorna behöver blod för att kunna utveckla sina ägg.

  • Blod sugs i första hand från levande värddjur

  • Vissa arter kan även suga blod från kadaver

  • Vanligast är däggdjur (hästar, nötkreatur, rådjur, människor)

  • Angrepp på fåglar och reptiler har också observerats

Bekämpning av bromsar

Bromsar är i praktiken mycket svåra att bekämpa. Det finns inga effektiva bekämpningsmedel utvecklade specifikt mot bromsar, främst eftersom de inte anses vara ett lika omfattande samhällsproblem som exempelvis mygg.

Undvik bromsbett

Det enda effektiva sättet att undvika bromsbett är att använda insektsmedel (myggmedel) som även avskräcker bromsar. Effekten varierar kraftigt mellan olika produkter, och man bör därför välja ett beprövat kvalitetsmedel.

Behandling av bromsbett

Det finns inga specifika läkemedel mot bromsbett – behandlingen handlar om symtomlindring.

  • Rengöring: Tvätta bettet regelbundet med vatten och mild tvål tills huden har läkt

  • Klåda och svullnad: Använd medel avsedda för myggbett (kylande eller klådstillande)

  • Smärta: Kylbalsam eller kylpåse kan lindra

Vid kraftiga symtom, försämring eller tecken på infektion bör läkare kontaktas. Detta gäller även om andra symtom än smärta, rodnad och svullnad uppstår.

Hur känns ett bromsbett?

Bromsbett är smärtsamma och orsakar ofta:

  • Omedelbar smärta

  • Rodnad

  • Svullnad

De flesta upplever bromsbett som betydligt mer smärtsamma än stick från mygg, bin och getingar.

I vissa fall kan bettet leda till:

  • Kraftig lokal svullnad

  • Vätskande sår

  • Nässelutslag

  • Illamående eller yrsel

  • I mycket sällsynta fall svimning

Allergiska reaktioner kan förekomma men är ovanliga. Anafylaktisk chock är extremt sällsynt och drabbar endast personer med särskild genetisk benägenhet.

Hos de allra flesta försvinner symtomen inom några dagar till en vecka.

Stick eller bett?

Bromsar sticker inte – de biter.

  • De biter upp ett trekantigt sår i huden

  • Saliven innehåller antikoagulanter som förhindrar att blodet koagulerar

  • Blodet sugs upp med en svampartad mundel

Olika bromsarter biter ofta på olika delar av kroppen:

  • Regnbroms (Haematopota): flyger lågt och tyst, biter ofta ben och händer

  • Ox- och hästbromsar (Tabanus): flyger lågt, brummar, biter anklar, ben och knäveck

  • Guldbromsar (Chrysops): flyger högre, biter ofta nacke och armar

Eftersom bromsar ofta borstas bort innan de hunnit suga klart måste de ibland angripa flera värdar för att få ett fullständigt blodmål. Detta ökar risken för sjukdomsspridning.

Sjukdomar och risker

Bromsar kan överföra:

  • Bakterier

  • Virus

  • Protozoer

  • Maskar

Både djur och människor kan smittas, men i Sverige är blodförlust hos boskap och hästar det vanligaste problemet. Dödsfall hos människor är extremt ovanliga.

Vad är en broms?

Bromsar (familjen Tabanidae) är stora, kraftiga flugor som biter människor och djur. Familjen omfattar flera släkten med många arter.

Utseende och egenskaper

  • Storlek: Ofta stora och robusta; hästbromsen kan bli upp till 2,5–3 cm lång

  • Vingspann: Upp till cirka 6 cm hos de största arterna

  • Ögon: Mycket stora med välutvecklat synsinne, ofta med metalliskt färgspel hos levande individer

  • Flygning:

    • Vissa arter brummar högt

    • Andra flyger helt ljudlöst

    • Landningen är mycket mjuk och märks ofta inte

Vissa arter, särskilt inom släktet Tabanus, är extremt skickliga flygare. Bromsar i släktet Hybomitra har till och med observerats utföra avancerade luftmanövrar.

Livscykel

Ägg

  • Läggs på växter, stenar eller föremål nära vatten

  • Ofta i klungor med upp till 1 000 ägg

  • Vita till en början, mörknar med tiden

  • Kläcks efter cirka 6 dagar

Larver

  • Faller ner i vatten eller fuktig jord efter kläckning

  • Långa, cylindriska med 11–12 kroppssegment

  • Andas via ett luftrör baktill

  • Rovdjur som äter smådjur, ibland även kannibalistiska

  • Utvecklas under lång tid och ömsar hud flera gånger

Puppor

  • Larven förpuppas i marken

  • Den färdiga bromsen blir synlig genom puppskalet

Vuxna bromsar

  • Parningssvärmar bildas ofta på höjder eller tydliga landmärken

  • Plats och tidpunkt är artspecifik

Bromsarter i Sverige

Några av de vanligaste arterna är:

  • Regnbroms (Haematopota pluvialis)

  • Oxbroms (Tabanus bovinus)

  • Hästbroms (Tabanus sudeticus)

  • Guldbroms (Chrysops relictus)

  • Vattenbroms (Heptatoma pellucens)

Utbredning

Bromsar finns över nästan hela världen. Undantag är polarområden och vissa öar, exempelvis Grönland, Island och Hawaii.

Släktena Tabanus, Chrysops och Haematopota förekommer i tempererade, subtropiska och tropiska områden. Trots att bromsar är vanligast i varma och fuktiga miljöer kan de även förekomma i torra och bergiga områden.

Rovdjur och parasiter

  • Ägg angrips ofta av parasitiska steklar

  • Larver äts av fåglar och angrips av parasitflugor, svampar och nematoder

  • Vuxna bromsar utgör föda för många fågelarter

  • I vissa länder finns specialiserade rovdjur som nästan uteslutande lever av bromsar