Fästingen (Ixodes ricinus), även kallad skogsbock eller vanlig fästing, är ett blodsugande kvalster som trivs i fuktiga och skuggiga naturmiljöer i stora delar av Sverige. Den här artikeln beskriver hur man känner igen fästingar, var de förekommer, hur de upptäcks och vilka metoder som används för att förebygga och bekämpa dem.
Hur ser en fästing ut?
Fästingen är ett litet, åttabent spindeldjur som i sin ursprungliga form är 2–4 mm lång med platt, oval kropp och rödbrun färg. Efter att ha sugit blod sväller kroppen och kan bli upp till 1 cm stor med en gråaktig eller blå ton.
Framtill sitter ett litet huvud (capitulum) med mundelar som den använder för att borra sig in i huden. Larverna har sex ben, medan nymfer och vuxna har åtta. De yngre stadierna är mycket små och svåra att upptäcka, medan vuxna fästingar – särskilt honan efter ett blodmål – är lättare att se.
Var lever fästingar, och var trivs de bäst?
Fästingar föredrar fuktiga miljöer med tät vegetation och lite direkt solljus, som lövskogar, ängar, skogsbryn och högt gräs. I Sverige är de vanligast i södra och mellersta delarna av landet, särskilt längs kusterna i Götaland och Svealand samt på Gotland och Öland.
Aktiviteten är som högst mellan april och oktober, med toppar i maj–juni och augusti–september. Fästingar är beroende av temperaturer över 5 °C och hög luftfuktighet för att vara aktiva.
Hur upptäcker man fästingbett?
Fästingar klättrar upp på vegetation och hakar fast på passerande värddjur, däribland människor. De letar sig sedan till tunnhudade och skyddade områden, som knäveck, armhålor, ljumskar, nacke och hårbotten, där de borrar sig in för att suga blod.
Ett bett kan vara svårt att märka direkt. Det vanligaste tecknet är att man hittar fästingen fäst vid huden. Efter att den tagits bort kan huden reagera med rodnad eller klåda. Ett varningstecken på borrelia är en ringformad rodnad (erythema migrans) som breder ut sig kring bettet efter några dagar.
Vad är fästingens livscykel?
Fästingen har en livscykel på två till tre år och utvecklas i fyra stadier: ägg, larv, nymf och vuxen. Varje aktivt stadium kräver ett blodmål för att utvecklas till nästa.
-
Ägg läggs i marken av honan, upp till 2000 stycken
-
Larver kläcks och suger blod från små däggdjur som möss
-
Nymfer söker sig till något större värddjur, inklusive människor
-
Vuxna fästingar suger blod från större djur som rådjur, hundar eller människor
Efter att den vuxna honan sugit blod och parat sig lägger hon ägg och dör därefter.
Hur undviker man fästingar?
Det mest effektiva sättet att skydda sig är genom förebyggande åtgärder:
-
Använd långbyxor och långärmat i fästingrika områden
-
Stoppa in byxbenen i strumporna
-
Använd fästingavvisande medel på hud och kläder
-
Gå på stigar och undvik att gå genom högt gräs och tät vegetation
-
Kontrollera huden noggrant efter vistelse i naturen, särskilt barn och husdjur
I trädgården kan man minska fästingrisken genom att hålla gräset kort, ta bort fuktig lövansamling och undvika buskage nära gångstråk.
Hur bekämpar man fästingar?
Om du hittar en fästing på kroppen ska den tas bort så snart som möjligt med en fästingborttagare eller pincett:
-
Ta tag så nära huden som möjligt och dra rakt ut utan att vrida
-
Undvik att klämma på fästingens kropp – det kan pressa in smittämnen
-
Desinficera bettstället efter borttagning
-
Håll koll på hudreaktioner och allmäntillstånd de följande veckorna
För att minska förekomsten av fästingar i närmiljön kan man:
-
Begränsa förekomsten av smågnagare som utgör värddjur i larvstadiet
-
Skapa grusgångar mellan gräsytor och skog
-
Förhindra att rådjur kommer in i trädgården genom att sätta upp stängsel
Fästingmedel för husdjur kan användas i samråd med veterinär och bör appliceras regelbundet under säsongen.
Var i Sverige är fästingar vanligast?
Fästingar är vanligast i södra och mellersta Sverige, framför allt i Skåne, Blekinge, Småland, Södermanland, Uppland, Västra Götaland och på öarna Gotland och Öland. De trivs särskilt bra i områden med fuktigt klimat, tät vegetation och stor tillgång på värddjur.
Hög risk för fästingbett förekommer i skogar, naturreservat, trädgårdar och även i stadsnära grönområden. Med mildare vintrar och förändringar i djurpopulationer har fästingarnas utbredning ökat norrut under de senaste åren.