Stickmygg (Culicidae) är blodsugande insekter som är särskilt aktiva under den svenska sommaren. Det är honorna som sticker för att suga blod – en nödvändighet för att kunna producera ägg. Trots att stickmygg i Sverige sällan sprider sjukdomar, kan de orsaka stora besvär genom klåda, svullnad och sömnstörningar. I den här artikeln går vi igenom hur du känner igen stickmygg, var de förekommer mest, hur man upptäcker dem, och vad du kan göra för att slippa dem.
Hur ser stickmygg ut?
Stickmygg är smala och långbenta insekter, vanligtvis 4–10 mm långa. De har smala, genomskinliga vingar och en lång, spetsig sugsnabel (proboscis) som honorna använder för att sticka och suga blod.
Hanar har buskiga, fjäderlika antenner och suger endast nektar. De är ofarliga för människor. Honor däremot har enklare antenner och en fullt utvecklad snabel som kan tränga igenom huden. Efter ett stick uppstår ofta en kliande svullnad som kan vara i flera dagar.
Var lever stickmygg, och var trivs de bäst?
Stickmygg lägger sina ägg i eller nära stillastående vatten. Deras larver utvecklas i vattnet, vilket gör att mygg ofta förekommer i områden där det finns:
-
Regnvattentunnor och blomfat
-
Trädgårdsdammar och vattenfat
-
Pölar, diken och översvämmade marker
-
Täkter, myrar och mossar
-
Dåligt dränerade trädgårdar eller byggarbetsplatser
-
Vattenfyllda båtar, leksaker eller plastpresenningar
Stickmygg trivs bäst när det är varmt, fuktigt och vindstilla. De är mest aktiva i gryning och skymning, men vissa arter sticker även på dagen.
Hur märker man att stickmygg är i närheten?
De vanligaste tecknen på stickmygg är:
-
Myggbett – oftast på bara hudpartier som ben, armar, hals och fötter
-
Kliande utslag – röda, upphöjda märken som kliar i timmar eller dagar
-
Surrande ljud på natten – särskilt nära öronen i mörka rum
-
Synliga mygg inomhus – särskilt nära fönster, väggar och lampor
-
Svärmar utomhus – ofta nära buskar, vatten och skuggiga områden
Myggbett kan i vissa fall orsaka allergiska reaktioner eller infektioner vid kraftig klåda och rivning.
Hur ser stickmyggans livscykel ut?
Stickmygg har fyra livsstadier:
-
Ägg – läggs direkt i eller nära vattenytor
-
Larver – lever i vattnet och andas via ett rör i ytan
-
Puppor – rörliga och utvecklas snabbt till vuxna
-
Vuxna mygg – lever från några dagar upp till flera veckor
En hona kan lägga upp till 300 ägg åt gången. Under varma och fuktiga förhållanden kan en generation utvecklas på så lite som 10 dagar, vilket gör att populationen snabbt kan öka.
Hur undviker man stickmygg?
Effektiv myggförebyggande handlar om att begränsa deras livsmiljöer:
-
Töm alla vattenbehållare utomhus minst en gång i veckan
-
Rensa hängrännor och dräneringsrör regelbundet
-
Täck regnvattentunnor med finmaskigt nät
-
Placera myggnät i fönster och dörrar
-
Använd täckande kläder i myggrika områden
-
Applicera myggmedel med DEET, icaridin eller citroneukalyptusolja på utsatta hudpartier
-
Sätt upp fläktar på uteplatser – mygg är dåliga flygare och undviker vind
För barn rekommenderas milda myggmedel eller fysiska skydd som nät och kläder.
Hur bekämpar man stickmygg?
Om problemet redan är ett faktum kan man ta till följande åtgärder:
-
Biologisk bekämpning med Bacillus thuringiensis israelensis (BTI), en bakterie som dödar larverna utan att skada andra arter
-
UV-lampor och myggfällor som lockar och fångar vuxna mygg
-
Myggspiraler och rökelse – effektiva men bör användas utomhus
-
Elektriska myggdödare – fångar eller förbränner mygg via värme eller ljus
-
Imprägnation av textilier – exempelvis tält, nät och kläder
Kemiska insektsmedel bör användas med försiktighet, särskilt inomhus eller runt barn och husdjur.
Var i Sverige är stickmygg vanligast?
Stickmygg förekommer i hela landet men är särskilt vanliga i:
-
Norrlands inland och kust – särskilt i myrområden och vid sjöar
-
Skärgårdar och sjönära områden – exempelvis i Värmland, Sörmland, Östergötland och Stockholms skärgård
-
Våtmarker, älvdalar och översvämningsområden
-
Områden med regnvattenstunnor, trädgårdsdammar och dålig dränering
Efter snörika vintrar och blöta vårar ökar risken för stora myggpopulationer, särskilt i juni och juli. I vissa år rapporteras stickmygg i rekordantal i bland annat Norrbotten och Västerbotten.