Barkborrar (Scolytinae) är en grupp små skalbaggar som lever under barken på träd. I Sverige finns flera arter, varav granbarkborren (Ips typographus) är den mest kända och skadliga. Barkborrarnas angrepp kan orsaka omfattande skador på skog, särskilt på gran, och har stor ekonomisk betydelse för skogsbruket. Här går vi igenom hur man identifierar barkborrar, var de trivs, hur man upptäcker angrepp, deras livscykel, hur man förebygger problem och vilka metoder som används för bekämpning.
Hur ser barkborrar ut?
-
Storlek: de flesta barkborrar är små, 2–5 mm långa.
-
Färg: mörkbruna till svartbruna.
-
Kropp: cylindrisk och kompakt, anpassad för att borra gångar under bark.
-
Kännetecken: täckvingarna har intryck och små håligheter. Hos granbarkborren är bakkroppen svagt intryckt med små taggar längs kanten.
Eftersom barkborrarna lever under barken ser man sällan insekterna direkt, utan snarare spåren de lämnar efter sig.
Var lever barkborrar och var trivs de bäst?
Barkborrar angriper framför allt barrträd, särskilt gran, men även tall och andra trädarter kan drabbas. De trivs i:
-
Svaga eller stressade träd, t.ex. efter stormar eller torka.
-
Nyfällda träd, virke och grot som lämnas kvar i skogen.
-
Tät granskog med hög konkurrens om vatten och näring.
Under gynnsamma förhållanden kan barkborrarna även angripa friska träd, särskilt när populationen är stor.
Hur upptäcker man angrepp av barkborrar?
Tecken på angrepp kan vara:
-
Borrmjöl: små högar av sågspån vid trädets rot eller i barkens sprickor.
-
Håligheter i barken: små runda flyghål där insekterna tagit sig in eller ut.
-
Missfärgade barr: gulnande eller bruna barr, ofta flera veckor efter att angreppet börjat.
-
Gångsystem under barken: karakteristiska mönster där huvudgången löper längs stammen och sidogångar strålar ut där larverna utvecklas.
-
Fåglar: hackspettar kan lämna hackmärken när de letar larver under barken.
Hur ser barkborrens livscykel ut?
-
Parning: sker på våren när de vuxna barkborrarna svärmar och borrar sig in under barken.
-
Äggläggning: honan lägger ägg längs huvudgången under barken.
-
Larver: utvecklas i sidogångar och livnär sig på innerbarken.
-
Puppa: förpuppning sker i änden av larvgångarna.
-
Vuxna insekter: gnager sig ut genom barken och sprider sig till nya träd.
I södra Sverige kan granbarkborren utveckla två generationer per år, vilket kraftigt ökar risken för omfattande skador.
Hur kan man förebygga problem med barkborrar?
-
Snabb upparbetning: ta hand om stormfällda och skadade träd innan barkborrarna hinner etablera sig.
-
Avverkning i tid: gallra skogen regelbundet för att minska stress hos träden.
-
Fällfångst: använda fällor med feromoner för att fånga svärmande barkborrar.
-
Undvik lagring i skogen: transportera bort färskt virke snabbt från hyggen.
-
Bevaka riskområden: kontrollera skog efter torra somrar eller stormar.
Hur bekämpar man barkborrar?
-
Saneringsavverkning: angripna träd avverkas och transporteras bort eller barkas innan nya generationer hinner utvecklas.
-
Fällor med feromoner: används för att fånga vuxna individer och övervaka populationens utveckling.
-
Barkning: avlägsna barken från angripna stockar så att larver och puppor dör.
-
Bränning eller flisning: angripet virke kan destrueras för att förhindra spridning.
-
Professionella insatser: vid omfattande angrepp kan skogsvårdsmyndigheter rekommendera samordnade åtgärder.
Var i Sverige är barkborrar vanligast?
Barkborrar finns i hela landet, men de största problemen finns i grandominerade skogar i södra och mellersta Sverige. Granbarkborren är särskilt allvarlig i Götaland och Svealand, där varma somrar och torkperioder gynnar stora populationer. I Norrland förekommer barkborrar också, men angreppen är ofta mindre omfattande på grund av kallare klimat och kortare säsong.