Murbin (främst arter i släktet Osmia, t.ex. Osmia bicornis) är solitära, vilda bin som bygger bon i håligheter i murverk, trä, sprickor och insektshotell. De är fredliga och mycket viktiga pollinatörer i svenska trädgårdar och naturområden. Trots att de ibland bygger bon nära bostäder, utgör de ingen fara för människor. I denna artikel går vi igenom hur du känner igen murbin, var de trivs, hur du upptäcker deras bon, deras livscykel samt hur du förebygger eller hanterar dem på ett skonsamt sätt.
Hur ser ett murbi ut?
Murbin är mellan 8 och 14 mm långa, ofta rödbruna eller kopparfärgade med svarta eller mörka vingar. De har en kraftig, hårig kropp och honorna bär ofta pollen på undersidan av bakkroppen (inte på benen som honungsbin). De flyger ofta med ett tungt, brummande ljud. Murbin är inte aggressiva och sticks endast i yttersta nödfall – de saknar i regel förmåga att sticka genom mänsklig hud.
Var lever murbin i Sverige?
Murbin finns i stora delar av Sverige, särskilt i södra och mellersta delarna där klimatet är mildare. De trivs i miljöer med god tillgång på blommande växter och torrt, soligt läge. De bygger bon i små håligheter, till exempel i gamla mursprickor, träbitar, gamla fönsterkarmar, sprickor i tegel, tomma snäckskal eller i artificiella insektshotell. Bostadsområden med gamla byggnader, lador eller insektvänliga trädgårdar är ofta rika på murbin.
Hur upptäcker man ett murbibo?
Tecken på ett murbibo kan vara:
- Bin som regelbundet flyger in och ut ur små hål i murverk, trä eller bihotell
- Små hål som täppts igen med lera, sand eller bladbitar – murbin förseglar varje bobrunn noggrant
- Synlig aktivitet under soliga vårdagar, särskilt i april–juni
Murbin lever enskilt, så varje hålighet rymmer endast ett bo byggt av en hona.
Hur ser murbins livscykel ut?
Murbin har en generation per år. På våren vaknar de vuxna bina ur vintervilan (oftast inne i boet där de övervintrat som puppor) och parar sig kort därefter. Honan letar sedan upp en lämplig hålighet där hon bygger flera små celler. I varje cell lägger hon ett ägg tillsammans med en boll av pollen och nektar som larven ska livnära sig på. Hon förseglar cellen med lera eller liknande material. Larven utvecklas under sommaren, förpuppas, och övervintrar sedan i boet fram till nästa vår.
Hur undviker man murbin?
Eftersom murbin är viktiga pollinatörer bör man inte försöka bli av med dem. Men om deras bon är olämpligt placerade, kan du:
- Täta gamla håligheter i murverk, fönsterkarmar eller trädetaljer
- Flytta insektshotell bort från dörrar, balkonger eller lekplatser
- Undvika att sätta insektshotell direkt vid entréer eller sällskapsytor
- Förebygga med regelbundet underhåll av fasader och träpaneler
Att styra deras aktivitet mot lämpligare platser är en bättre lösning än att försöka förhindra dem helt.
Hur bekämpar man murbin?
Murbin bör inte bekämpas med kemiska medel – de är fridfulla och starkt skyddsvärda pollinatörer. Om de absolut måste flyttas:
- Vänta tills säsongen är över – de är bara aktiva i några veckor under våren
- Flytta bihotell (om aktuellt) till en lugnare plats i trädgården
- Tät igen öppningar i murverk under höst eller vinter, när inga bin är aktiva
- Kontakta en naturvårdsexpert om det krävs professionell rådgivning
Använd aldrig insektsgift – det skadar både murbin och andra nyttiga insekter.
Var i Sverige är murbin vanligast?
Murbin är vanligast i södra Sverige, men förekommer även i mellersta delarna av landet och lokalt i Norrland. De trivs särskilt i gamla trädgårdar, vid ramsprickor i hus, på kyrkogårdar, i lantliga miljöer och i ekologiska odlingar. De gynnas starkt av insektshotell, blomrika rabatter och miljöer där döda träd och håligheter tillåts finnas kvar. Osmia bicornis och Osmia cornuta är bland de mest utbredda arterna i Sverige.