Hermelinen (Mustela erminea) är ett litet rovdjur som förekommer i stora delar av Sverige. Den är känd för sin karakteristiska vinterpäls och sitt aktiva jaktbeteende. Även om hermelinen spelar en viktig roll i ekosystemet kan den ibland orsaka problem, framför allt i lantbruksmiljöer och vid fjäderfäuppfödning. Här går vi igenom hur man känner igen hermelinen, var den lever, hur man upptäcker dess närvaro, dess livscykel, hur man kan förebygga skador samt vilka metoder som används för att bekämpa den.
Hur ser en hermelin ut?
Hermelinen är en liten mårdliknande art som mäter 17–33 cm i kroppslängd, med en svans på 5–12 cm. Kroppen är långsmal med korta ben och små, runda öron.
-
Sommarpäls: brun ovansida och vit undersida.
-
Vinterpäl s: helt vit med undantag för svansens svarta spets, som är ett viktigt kännetecken.
-
Könsskillnad: hanar blir större än honor och kan väga upp till 450 gram, medan honor ofta ligger kring 150–200 gram.
Det är framför allt den svarta svansspetsen som skiljer hermelinen från den närbesläktade vesslan, som saknar denna markering.
Var lever hermelinen och var trivs den bäst?
Hermelinen är anpassningsbar och lever i många olika miljöer:
-
Jordbrukslandskap med gott om smågnagare.
-
Skogsbryn, betesmarker och öppna fält.
-
Stenrösen, lador och byggnader som erbjuder gömställen.
-
Fjällområden i norra Sverige.
Arten är spridd över hela landet, men är vanligast i södra och mellersta Sverige där födotillgången är störst.
Hur upptäcker man tecken på hermelin?
Tecken på hermelinens närvaro kan vara:
-
Spillning: avlång och vriden, ofta placerad på stenar eller höga punkter.
-
Spår i snö: små tassavtryck som ofta syns i hoppserier.
-
Döda djur: hermeliner jagar möss, sorkar och ibland kaniner eller fåglar.
-
Angrepp på fjäderfä: i hönshus kan hermelinen ibland ta sig in och döda flera fåglar på kort tid.
Hur ser hermelinens livscykel ut?
Hermelinen parar sig under sommaren, men befruktningen fördröjs tills våren året efter (så kallad fördröjd implantation).
-
Parning: sker på sommaren.
-
Dräktighet: cirka 4 veckor efter att embryona börjat utvecklas.
-
Ungar: föds i april–maj, vanligen 4–8 per kull.
-
Könsmognad: honor kan bli könsmogna redan vid 2–3 månaders ålder.
Hermelinen kan bli upp till 5–7 år i det vilda, men de flesta lever kortare tid på grund av predation och andra risker.
Hur kan man förebygga problem med hermelin?
För det mesta är hermelinen nyttig eftersom den håller nere populationen av smågnagare. Problem uppstår främst i trädgårdar, lador och hönshus. Förebyggande åtgärder inkluderar:
-
Säkra hönshus: täta öppningar med finmaskigt nät, särskilt runt golv och ventilationsluckor.
-
Håll rent runt byggnader: minska gnagarpopulationen som annars lockar hermeliner.
-
Stäng ingångar: täpp till springor under lador och uthus där djuren kan ta sig in och bygga bo.
Hur bekämpar man hermeliner?
Hermelinen är ett skyddat vilt i Sverige och får inte bekämpas utan tillstånd. I vissa fall kan skyddsjakt beviljas om djuret orsakar allvarliga skador. Metoder som används vid tillståndspliktig bekämpning är:
-
Fällor: särskilda slagfällor för små rovdjur.
-
Skyddsjakt med bössa: endast av jägare med rätt tillstånd.
-
Förebyggande insatser: är i praktiken alltid det bästa alternativet innan jakt övervägs.
Var i Sverige är hermelinen vanligast?
Hermelinen finns i hela landet, från Skåne till fjällkedjan i norr. Den är dock mest talrik i jordbrukslandskap och skogsbryn i södra och mellersta Sverige, där smågnagarpopulationen är hög. I fjällområden är den mer spridd men i lägre täthet.