Skogsmård (Martes martes) är ett skyggt och smidigt rovdjur i mårdfamiljen som förekommer i stora delar av Sverige, särskilt i skogsrika och ostörda områden. Den spelar en viktig roll i ekosystemet genom att hålla nere populationer av smågnagare, fågelungar og insekter. Skogsmården håller sig vanligtvis långt från människor, men kan ibland orsaka problem i hönsgårdar eller vid fågelholkar. I denna artikel går vi igenom hur skogsmård identifieras, var och när den förekommer samt hur man upptäcker och förebygger oönskad aktivitet.
Hur ser en skogsmård ut?
Skogsmården har en lång, slank kropp med mörk chokladbrun päls och en tydlig gul till orange strupfläck. Kroppslängden är 40–55 cm, och svansen är 20–25 cm lång och mycket yvig. Öronen är rundade med ljus kant, och pälsen är tät och mjuk.
Skogsmården kan förväxlas med stenmården (Martes foina), men skiljer sig genom den gulaktiga strupfläcken (stenmården har vit) samt sin förkärlek för ostörda skogsmiljöer snarare än byggnader.
Var trivs skogsmården?
Skogsmården trivs bäst i äldre, sammanhängande skogar där det finns gott om gömställen och föda. Den påträffas särskilt:
-
I barrskog, blandskog och lövskog
-
I skogsbryn, raviner och nära myrmarker
-
I områden med rik tillgång på smågnagare, fågelbon och bär
-
I naturreservat, nationalparker och fjällnära skogar
Den undviker vanligtvis tätbebyggelse, men kan tillfälligt röra sig nära gårdar på jakt efter föda.
Hur upptäcker man skogsmård?
Eftersom skogsmården är nattaktiv och mycket skygg är den svår att observera direkt, men vissa spår kan avslöja dess närvaro:
-
Spillning på stenar eller stubbar – ofta vriden och innehåller rester av bär, hår och fjädrar
-
Spår i snö eller mjuk jord – tydliga fyrtåiga fotavtryck med klor
-
Tomma fågelholkar eller plundrade bon
-
Förlust av höns eller kaniner i otillräckligt skyddade burar
Viltkameror är ett effektivt sätt att dokumentera förekomst.
Vad är skogsmårdens livscykel?
Parning sker under sommaren (juli–augusti), men dräktigheten fördröjs genom så kallad fördröjd implantation. Ungarna föds först i mars–april året därpå. En kull består vanligen av 2–5 ungar som växer upp i ett bo i ett ihåligt träd, under rötter eller i gamla fågelbon.
Ungarna lämnar boet efter cirka två månader och blir självständiga under sommaren.
Hur kan man förebygga problem?
Skogsmården är sällan ett problem för människor, men vissa åtgärder kan vara nödvändiga vid djurhållning:
-
Hönshus och kaninburar bör vara väl tillslutna och rovdjurssäkrade
-
Använd finmaskigt nät och metallförstärkta luckor
-
Skydda fågelholkar med glatta stolpar eller metallkragar
-
Undvik att lämna framme matrester eller fågelmat i områden där mården förekommer
Gamla träd och död ved bör få stå kvar i skogen för att ge mården naturliga boplatser.
Hur bekämpar man skogsmård?
Det vanligaste sättet att bekämpa skogsmård är med godkända, humana fällor. De lockas gärna med honung eller bär och placeras på platser där mården rör sig ofta. För att förebygga problem kan du täta byggnader, säkra hönshus och undvika att lämna framme mat som kan locka djuren.
Om problemen blir stora kan du vända dig till en jägare eller en professionell skadedjursbekämpare som har rätt kunskap och utrustning.
Viktigt att tänka på:
- Använd bara godkända fällor.
- Levandefällor ska alltid ge djuret tillgång till vatten.
- Använd aldrig gift, eftersom det är farligt för både människor och andra djur.
- Stenmård kan ibland förväxlas med skogsmård. Om du upptäcker stenmård ska det rapporteras till Svenska Jägareförbundet.
Var i Sverige är skogsmården vanligast?
Skogsmår förekommer främst i Norrland, Dalarna, Värmland och andra skogsrika delar av Svealand. Den är också regelbunden i de större skogsområdena i södra Sverige, men sällsynt i öppna jordbrukslandskap och storstäder. Beståndet är stabilt, och tack vare ökad naturvård och skydd av gamla skogar förväntas skogsmården fortsatt ha goda livsbetingelser i Sverige.